There is no secrets this year

Idag firar vi in det nya året med julafton. Ska strax gå ner och hjälpa Lena med bakning, sen blir det tre-rätters middag ikväll runt sju. Jävligt skönt här i Bålsta, är alltid så välkommen och det känns så himla mysigt. 

Kanske skriver lite till ikväll, men nu ska jag fortsätta. Kärlek <3

Summering

2011 är nog det händelserikaste året i mitt liv, nog en blandning av det sämsta och bästa som hänt mig. I en enda röra levde jag med överdoser, hot, olycka, blåsningar, misär, dålig ekonomi, problem med lagen, nojja, panik-ångest, otaliga sjukhus vistelser. Ja, det värsta man kan tänka sig. Jag valde att leva det livet för att jag visste hur jag kunde hantera det, med mer droger. Jag flydde in i drogerna för att jag var rädd för verkligheten.

 Men sen tog jag steget och hoppade. Och idag så har jag allt jag behöver. Framför allt så har jag en framtid. När jag gör det jag ska så kommer bra saker att hända, det vet jag nu. Jag har en familj och vänner, som kan sova lugnt på nätterna, som slipper ligga och oroa sig för om jag ska vara död nästa morgon. Jag känner mig trygg i mig själv, jag kan se mig själv i spegeln utan att hata det jag ser där. Jag slipper den där jävla eviga jakten, som suger bort all energi ur en, som gör en sådär matt, utled och tömd. Nu kan jag stå upp för mig själv, säga vad jag tycker. Och det viktigaste. Nu mår jag bra. Jag kan le på riktigt nu. Och jag behöver inte kemikalier i kroppen för att kunna gå och handla på ica. 

I'll pray for you

Jag har hunnit med mycket idag, för en stund trodde jag att jag var förlorad. Jag tappade bort Johanna i tunnelbanan och vart skit sne, när hon dök upp så skällde jag ut henne. Förlåt älskling <3 
 För övrigt har jag gjort lite små klipp idag, jag trivs i Stockholm. Skulle lätt kunna bo här, men jag känner att jag blir lite galen emellanåt. "storstads Tina" kallar jag henne. Inte någon trevlig typ.. Ikväll kanske vi ska på möte, och sen ska jag lägga mig och toksova. Jag har fått värsting förkylningen och är hängig som fan. Dessutom har min lilla misse fått åka till veterinären, och kommer eventuellt få opereras. Han är jätte dålig och det var alla möjliga fel på honom. Jag känner mig ganska orolig, trots att han är i säkra händer nu så sa veterinären att han var ganska illa däran.. Stackars bebis <3

<3

Seven days

Har vart ganska tunga två sista dagar. Vi har sovit i Arvids och när jag är där så känner jag hur all gammal skit bara sköljer över mig. Jag har nästan bara dåliga minnen av den staden, och när jag åker dit så känns det verkligen i hela kroppen. Jag klagade hela gårdagen på att det stack i min tumme, jag vart skit nojig och ringde till läkaren och grejer. Men i morse så fattade jag att det var en släng av panik ångest. Det var så länge sen jag hade det, att jag nästan glömt bort hur det känts. I vilket fall som helst så är jag inte kvar i Arvids längre, nu är jag i Sthlm, och gosar med min baby J. Det är värsta mysigt här, (och det är ingen snö/is, så man kan gå ut utan att bryta benen)

  Vilken jävla flygresa ner förresten. Det var värsta snöstormen och när vi skulle mellanlanda i lyxele och trodde jag  fan att vi skulle dö. Jag knäppte till och med händerna och bad att vi inte skulle krascha, sen sa jag till Johanna att om vi dör så dör vi i alla fall tillsammans. Fast det gick ju faktiskt bra. Slutet gott, allting gott.

Nä, har sovit tre timmar i natt och har vart vaken sen fyra så nu ska jag sova middag! 

Kärlek

Irreplaceable peace

Jag känner verkligen den här värmen och lugnet i kroppen inför julen. Tidigare har mina jular mest handlat om god mat och presenter. Jag har sagt att julen var mer speciell för mig som barn. I år känner jag mig som ett barn. Jag njuter, och jag känner glädjen spira precis som för 15 år sen. Jag är jätteglad för att få spendera julen på behandlingen också, det kommer bli en upplevelse och jag får spendera den med människor som jag gjort världens resa tillsammans med. Det känns ganska fantastiskt. 

 Jag fick en kommentar i mitt tidigare inlägg om just den här resan, och jag ska ta till mig det du skrev. Det kommer komma inlägg vad gäller resan hit, men framför allt vill jag säga tack, för att du visar ditt stöd. Det ger mig hopp, och det är det finaste jag kan få av någon. Så tack <3

Imorgon är det i alla fall julafton, och till alla er som jag inte redan sagt det till, så önskar jag er en riktigt God Jul <3

Im running in the rain whit music in my ears, singing I am free

Frihet för mig är att ingenting håller mig fast, att jag kan leva mitt liv utan att vara styrd av den eviga jakten på något som ska fylla tomrummet inuti mig. Att kunna se mig i spegeln utan att undra vad som hänt om jag gjort annorlunda. Då jag kan se mig själv i spegeln överhuvud taget. För ett år sen undvek jag speglar, för ett halvår sen så ville jag inte att någon skulle se mig. För skammen jag kände var olidlig att leva med. 

 Jag tror inte på att vem som helst kan förstå vilket jättejobb jag gör just nu. Jag jobbar som fan, hela tiden. Många där ute tror att jag är frisk nu, att jag har vart på behandling så allt ska bli bra precis som förut, innan jag knarkade. En del kanske till och med ska ställa sig frågan varför jag började knarka från början. Varför jag behövde kemikalier för att känna mig som någon. Sanningen är den, att just nu är jag mer skör än någonsin. Jag har snuddat vid alla punkter i kroppen och jag har lärt mig nya saker om mig själv varje dag. Jag har börjat känna igen, jag har börjat leva. 

 Idag sa jag att känslan av att göra någonting för mig själv, är den finaste jag haft. Det är verkligen så, när jag tänker på det så blir jag rörd. Jag ser skillnaden från förut och framför allt så känner jag den. I kroppen, i själen, i sinnet. och det finns inget finare än det. Och jag är så tacksam

Finally my baby's here <3

Love is my fuel

Idag känns som en fantastisk dag, jag vaknade tidigt och hann göra saker som jag vanligtvis inte hinner. Sen fick jag ett sms och kom på att Johanna kommer hit om mindre än 24 timmar. UNDERBART, och jag har levt på det hela dagen! Äntligen får jag någon att skeda med, Grr!! Nä skämt åsido, den flickan gör mig hel. I love you <3


Jag fick jag en fin överraskning av en man här också, han hade köpt en super-fin julklapp till mig! en ängel som ska vaka över mig i jobbiga tider. Det betydde mycket, så jag tackar för det! Och Daniel kom tillbaka idag, helt fantastiskt! Han har vart borta i två veckor, kändes som en evighet sen vi träffades.


Nu ska jag ta och städa huset innan Johanna kommer "hem", sen ska jag skotta (hör och häpna) och sen upp och spendera lite mystid med folket. 
Puss

Tajna and Frajda <3

Gratitude

Jag gick in på min gamla blogg och klickade fram några inlägg ifrån 2010, och shit. Det känns konstigt att se tillbaka på tiden, när jag läste så mindes jag stunden då jag satt och skrev, men jag kunde liksom inte identifiera mig i känslorna. Jag var så trasig. Jag fick en liten inblick om hur jag tänkte förut och det fick mig att inse vilka framsteg jag har tagit de här sista fyra-fem månaderna. 


Jag tycker ändå det känns konstigt på något vis, det är som att det är någon annan än jag som har skrivit det som står när jag läser. Jag får lust att säga "men lilla vännen, det är tydligt att du skriker på hjälp. Ta det här numret och ring. De kommer hjälpa dig". Att åka på behandling är det bästa jag gjort. Det är något som jag är stolt över och som jag känner att jag har gjort jävligt bra. Och så alla människor jag lärt känna (kärleken spirar nu). Det finns människor här som vet mer om och förstår mig bättre än jag själv. Som vet vem jag är och som är sanna vänner. Som jag tror kommer vara mina vänner tills döden kommer. Finns inga ord för värmen och kärleken jag fått i det här huset. Jag blir rörd när jag tänker på hur vackra, hjälpsamma människor det finns i världen. Och jag är så otroligt, otroligt tacksam. 

För sena kalla nätter

Var det någon som sa ost?

Jag älskar dig min kära hest, för du luktar pest

Ligger du och Ola och pökar nu?

Du har frys och ingen katt hos dig!

Jag orkar inte gå här, kan jag inte va här?

Jag är vid Britt-Inger skolan

Eller, sådär kan jag ju inte skriva

I love you :-* :-* :-*

I'm sure you've heard it all before

Var nyss och tränade, och jag har redan träningsvärk. Herregud, hur ska morgondagen bli..

Ge mig mod att förändra det jag kan

Är du rädd för döden frågade han mig, jag svarade nej. Men jag ljög. Jag är livrädd för döden, den kan komma när som helst och ta vem som helst ifrån mig. Kanske den jag behöver mest, kanske någon jag aldrig klarar mig utan. För om vi tänker realistiskt, så händer det varje dag. Varje dag är det någon som får ett dödsbesked. Jag insåg att jag hela livet gått runt och varit livrädd att jag ska förlora dig. 


Så vad ska jag göra åt det här? Jag ska be, be om att alla de jag älskar ska gå trygga, och jag ska be om att våga älska.

Att vara systrar och vänner är dubbel lycka

Du har visat mig vägen genom hela livet, och jag önskar att jag kunde förklara för dig hur stor roll du har i mitt liv. Men jag antar att vissa saker är för stora för att få fram i ord. Jag ska göra mitt bästa för att nästa år ska bli så bra som möjligt. Förlåt för allt jag gjort, förlåt för att jag gjort dig orolig. Förlåt för att jag ljugit, och för att jag inte har pratat eller lyssnat. Tack för att du inte en gång har vikit undan från min sida, tack för att du är min syster. 

Engelen

Varje dag funderar jag på meningen med varför jag är här, jag trodde att jag visste, men nu är jag säker på att jag vet. Denna film är den starkaste jag sett, någonsin. Jag kan inte sätta ord på hur den berörde mig, mer än att det är djupt. Det gör ont ända in i själen. Det värsta av allt är att det är verkligheten. Därför lägger jag upp den, det här är verkligheten. 




Jag vill varna för starka scener.
http://www.youtube.com/watch?v=pESH_5Qk730